Syftar inte på dagens träningspass utan själklart vår sjuuuuk sköna vinst som precis höll oss kvar i Allsvenskan!
FORZA DIF 4 EVER!
Har försökt skriva ner träningen i två timmar nu, men efter mitt livs nervösaste tv-match och den sjuka orgasmkänslan i hela kroppen efteråt har jag inte lyckats skriva ner en normal mening förrän nu. Normal och normal förresten, hur normalt är det att ha gåshud och en tillfredställelsefeeling som bara kan liknas vid den efter sjukt bra sex – när man kollat en fotbollsmatch?
Inte för att jag bryr mig, jag är lyckligare än på riktigt länge. Inget kunde vara viktigare än vinst idag!
Orkar inte ens börja berätta hur många felbeslut jag kan lyckas ta på ett dygn. Bara att konstatera att jag, precis som de andra vilda djuren, lever på instinkt...
I am an animal...
Ursäkta Hegerforsaren men självklart syftar rubriken på gårdagens träningspass som väl egentligen var gårdagens enda bra prestation. Eller bra och bra, jag var i alla fall nöjd med att ha tekniktränat mig igenom ”The Bear Complex”!
In love with myself
In love with my own reflection
Efter en tung oktobermånad börjar jag nu hitta tillbaka till mitt gamla självgoda jag. Att jag dessutom igår plockade hem första deltävlingen i Bestpokers lilla ”rankingserie” på medlemsklubben Gamblerz gör mig ju inte mindre kaxig…
30-talet spelare var ingen match för undertecknad trots att det blev ett gäng fler glas rött än jag hade tänkt mig även igår, eller kanske just därför förresten?
Alltid kul att vinna och just igår var jag faktiskt övertygad om att jag skulle gå bra. Jag menar poker är ju trots allt ett skicklighetsspel så hur ska inte bästa man vinna?
Kom inte hem allt för sent igår, vid 3 kanske, men det tog mig ändå över en timmes velande innan jag tillslut intalade mig själv att ta en powerwalk strax efter 12. Att köra löpintervaller dagen efter en dryg flarra rött är inget jag rekommenderar även om jag mår rätt bra just nu.
Sitter väl lite i valet och kvalet över hur helgen ska bli. Men, syftet med Björnen från Norr’s resa hit var ju faktiskt att vi skulle styra upp våra rastlösa själar i form av grym träning och mycket online-grind. Dessutom vill jag vara fresch imorrn när jag ska åka till Uppsala imorrn och träffa en tjej jag inte sett på flera år. Jag blir nästan aldrig nervös när det gäller sånt, men nu är det min lillasyster det gäller och jag har faktiskt fjärilar i magen redan nu!
Hemmakväll efter ett tufft pass på gymmet känns som det rätta beslutet alltså. Problemet är att jag inte alltid fattar just det…
Äntligen hemma efter en lång dag av aktiviteter!
Började med att springa 5 km på rekordtid, bara Arlanda Express är snabbare numera. Käkade en nyttig superfrulle och sen har jag vart och tagit välbehövliga spa-behandlingar hela dagen…
I F*CKING WISH!
I verkligheten sprack självklart gårdagens plan när det gäller max 3 glas, (det blev närmare 13 tror jag), och självklart blev det knappast nån löpning på morgonen heller.
Faktum är att den store ”hälsogurun” Yogaman inte kom upp ur sängen förrän vid 16. Säng och säng förresten, jo han klev förvisso upp ur en sådan för någon timme sedan men innan dess hade han spenderat halva natten på en soffa iklädd endast ett täcke och en halvnaken blondin, kan i och för sig tänka mig några värre situationer..
Superfrulle vette fan om man kan kalla ett knäckebröd med tunna skivor havremoppe och en övergrillad rostmacka med ost på heller om jag ska vara ärlig?
Hur som helst så var det faktiskt nog bra för superhjälten med en hel vilodag, kroppen känns fräschare än huvudet vilket borde göra att jag kommer dundertaggad till morgondagens dubbla pass. Sparade ju löpningen från idag till fredagsmorgonen och sedan ska jag försöka få ihop någon tung och halvlång metcon på eftermiddagen/kvällen!
Juste, fick ju en tidigare uttryckt önskan uppfylld och konstigt nog var det ju riktigt skönt med närhet. Brukar ju oftast inte känna mig särskilt bekväm i såna situationer men nu kände jag mig som kramvänligare version av mig själv helt plötsligt. ”Am I in danger of becoming a good man?”, är väl ett citat som passar bra ibland…
Man kan se dagens pass på två sätt. Antingen är man missnöjd med att inte förbätta sig eller så gör man som jag och väljer att vara nöjd med att vara tillbaka på min tidigare ”högstanivå”.
Det firar vi med en gurafantom av rang!
Too late to learn how to play?
Första gången på länge som jag dessutom fått ihop tre dagar med bra crossfitträning, hoppas bara att kvällens ”dilemma” inte grusar mina ambitioner att nu äntligen vara tillbaka i jakten på bättre och bättre fysik, men det tar vi sen – träningen först!
Hmm, många skumma tankar som kommer upp när man försöker styra upp sig själv…
Don’t know why I feel like this sometimes..?
Ganska exakt ett år sen jag och mitt x gjorde slut nu. Trots att jag inte på långa vägar är en människa som passar i förhållanden känner jag just nu en konstigt längtan efter någon att ligga nära i höstmörkret. Ingen lätt kombination att ha starkt eremitiska drag och älska singellivet till döds samtidigt som man ändå har vissa behov av närhet. Tills jag mot alla odds trillar dit igen, om si så där en 10-15 år alltså, får jag väl hålla till godo med Matte som ju hälsar på från de norrländska skogarna idag och någon dryg vecka framåt…
Jag bestämmer här och nu att november blir en 1000 gånger bättre månad än oktober. Man börjar ju bli ”van vid” mörkret och kylan. Höstdepressionen går över i ett slags hoovrande stadie och jag ska ta mig f*n se till att hålla mig frisk från och med nu!
I'm back!
Att jag dessutom äntligen fick till ett pass som jag är nöjd med känns som ett bra första steg tillbaka mot mitt gamla jag…
Får inte mycket att funka över huvud taget just nu. Tror jag behöver uppiggande medel av något slag snart. Koffein, Kreatin, Viagra, ja fan snart provar jag vad som helst bara jag kommer tillbaka till den uppåtstigande kurva jag hade för ett par månader sen. Vill bara vakna på morgonen och känna ungefär så här…
Need to get back in the game…
Mentalt sett vill jag vara och känner mig som ett monster. I verkligheten blandar jag konstiga beslut med noll killer instinct och resultatet kan man ju räkna ut ganska lätt…
Yogaman’s WOD:
10.30 Powerwalk, 75 min + Yogastretch, 15 min
16.30 ”J.T.” 21-15-9 of:
Hand Stand Push Ups: 11/10 – 5/3/4/3 – 3/3/3
Ring Dips: 11/8/2 – 8/5/2 – 5/4
Push Ups: 7/7/7 – 5/5/5 – 3/3/3
Total Time: 13′55 min
Yogimeter: 80%
3′45 över mitt pr säger väl det mesta…
Alltså, tanken var att köra ”Nate” men på väg till gymmet kände hur motivationen att köra en 20 min amrap gled ur huvudet sakta men säkert. Fick för mig att ”HSPU’s i förrgår gick ju så lätt att det knappast borde påverka ett rent push-pass”. Fick även för mig att jag skulle bryta alla set i bara två delar istället för mina vanliga tre. Fail, fail, fail…
Axlarna tvärdog redan i första vändan Ring Dips och sen var det kört. Inte det minsta jobbigt konditionsmässigt men det fanns noll explosivitet i presslägena.
F*ck, jag kan verkligen inte hitta tillbaka till den mentala inställningen att bara köra på. Kan inte motivera mig själv till att köra tills det fysiskt tar stopp utan håller istället på och alibi-tränar hela tiden. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men nästa vecka måste jag verkligen komma igång. Annars kan jag lika gärna lägga ner…
…eller ja, inte helt ofrivillig kanske. Omständigheterna gjorde trots allt att jag med packad träningsväska i högsta hugg ångrade mig i samma stund som jag skulle kliva ut genom dörren…
Good song, great movie!
Lat eller smart nog att vila? Ja du, beror på vem vi frågar. Frågar vi den Yogaman som inte kom i säng förrän allt för sent på grund av en, förvisso mysig men ändå utdragen filmkväll, handlar det nog mest om ”strategisk livskvalitet”.
Tyvärr berodde inte ångesten över att klockan var strax efter 5 när jag kollade på klockan för sista gången heller på filmen, som jag hade hoppats skulle hindra mig från att våga sova.
”Paranormal Activity” har beskrivits som ”Läskigare än Blairwitch Project!” och ”Steven King tyckte den var så läskig att han gick efter halva filmen…”, eh skojar ni? Ok, den hade sina moments och jag var väl på väg att bli skrämd då och då men totalt sett en riktig flopp. 2 av 5 solhälsningar och då är det ändå ett snällt betyg mest på grund av att den i alla fall gjorde att sällskapet ville sitta så nära som möjligt…
Efter den så kallade skräckfilmen blev det istället en favorit i repris när vi såg en av mina favoritfilmer ”Armageddon” – här snackar vi kvalitet!
På grund av den långa natten kom jag heller inte upp ur sängen förrän vid 13 och därmed blev det ingen morgonträning alls. När jag sen insåg att jag är lite sliten överallt, (främst axlar, vader och säte), bestämde jag mig för att återigen ge kroppen en dags extra återhämtning. Ska försöka få ihop ”Nate” imorrn och en pacead variant av ”Tabata Something Else” på lördag tänkte jag, förhoppningsvis räcker energin och motivationen till lite powerwalks och yoga på morgonen också.
Ikväll blir det istället naturgodis, ”Mammas Pojkar” och slökollande av nån film innan jag förhoppningsvis kommer i säng tidigt. F*ck min karaktär…
28 årig man/kille/pojke som har sina största intressen i Träning, Yoga, Poker & Resor.
Tränar CrossFit-inspirerat över hela världen, lever på pokern och skriver här om det och allt annat mellan himmel och jord.
Bien venidos!
