För att slå dina motståndare måste du tänka som dina motståndare, it takes a thief to catch a thief och man blir vad man äter..
Took a swim at our Melrose Place-ish pool this morning
Jag är en pokerspelare som försöker bli en atlet. Följdaktligen bestod gårdagens kost av massor med fisk och sen på kvällen 1kg T-bone Steak – därför förstår jag inte alls varför jag inte presterade som någon slags monsterfisk i poolen vid vårt eget lilla Melrose Place i morse!?
Vilodag idag. Hade lite planer på att simma och yoga men det var lite molnigt så jag satte på iPoden och trampade mig uppför de branta gatorna som utgör basen på bergen här omkring.
Ganska nöjd med att jag inte hade planerat en hike uppför Table Mountain i alla fall…
Cloudy Table Mountain today
Dagens Vila:
9.55 – Powerwalk, 45 min + Yogastretch, 10 min
Började med att följa den ringlande Geneva Drive till dess topp där den svänger nedåt längs Camps Bay Drive. Upp till toppen på Geneva, förbi den 3-våningsvilla som jag och boysen hyrde i våras, tog det mig exakt 20 min att plocka 150 höjdmeter. Lagom start. Resten av promenaden slingrade sig nedåt tills CB-driven slutar precis vid resorten där vi bor.
Morfar lärde mig som liten att inte leka med skadade djur och eftersom man inte ska väcka den björn som sover yogade jag faktiskt i badrummet efter pw:n..
Trångt och mysigt, men en frukostomelett senare mådde jag som en kung igen. Fetaost & spenat i äggpannkakan plus lite rökt lax & creme cheese-croissant, (jag smakade så klart bara en tugga eller två på själva brödet), fick bli dagens frulle, slurrp!
Matte mår tyvärr fortfarande ruttet så det verkar som om jag får klara mig utan min wingman på kvällens planerade strandtennis och grillning i Clifton Beaches. Danne har ju lovat vacker utsikt så jag klarar mig nog, men jag tycker ändå lite synd om Matte som inte får va på topp just nu.
Jag får nog se till att styra upp något nummer till någon söt norska åt honom, Maverick ska nog få Goose på bättre humör till slut! 
Namaste!
En vecka i paradiset och rutinerna börjar falla ordentligt på plats.
För er som inte hajjat det ännu säger jag det igen: F*ck Thailand, Camps Bay is the place to be!
Heaven on earth
Började dagen med ett kort pass rep & mage och sen en powerwalk söderut från Camps. En frukostomelett senare la jag mig vid poolen på vår egen lilla innergården som påminner mig om nötserien Melrose Place.
Ska langa upp en idolbild imorrn om jag kommer ihåg…
Tvingades lägga mig på ena sidan, två stolar från en fransman som såg ut att gilla killar, eftersom den andra sidan var ockuperad av 5-6 norska jäntor i 20-årsåldern. Utsikten kompenserade ju i alla fall rädslan för att somna på mage…
Tilt!
Var helt säker på att jag hade slagit mitt eget rekord uppför Lions Head, fram till nu när jag insåg att jag istället, exakt på sekunden, tangerat det…
Celebrating todays fast climb with my fishy friends...
Well, med tanke på att en krampande vad inte tillät någon löpning alls på vägen uppför, lovar det trots allt gott inför mitt mål att komma under 25 minuter innan nyår.
8.30 Yogaman’s am-WOD:
Lions Head, approx. 420m hike/climbe
Som sagt, vänster vad sa upp sig direkt på dirt roaden som inleder klättringen vilket gjorde att jag inte kunde springa på de flacka partierna. Kände mig som vanligt stark hela vägen tills jag kom till klättringen där man alltid går upp i maxpuls. Sista biten trodde jag knappast att det skulle gå under halvtimmen, men tydligen så gick det snabbare än jag trodde.
Bättre start på dagen kan man nog knappast få. En skön spenat och fetaost-omelett senare var jag helt full av energi och riktigt laddad för… en powernap tydligen…
Som när jag imorse beställde en taxi för att ta mig upp på Lions Head innan jag ens tittat ut genom fönstret. Ljuset som sken in genom draperierna var som mycket annat här i livet en illusion och jag fick avbeställa taxin eftersom jag inte har någon lust att slå ihjäl mig på blöta klippor, än...
Nu var det ju egentligen kanske inte det jag tänkte på, men precis som någon mupp myntade så kommer det faktiskt solsken efter regn även om även jag ibland blir besviken så kommer jag alltid ut på andra sidan som en vinnare!
To think I might not see those eyes
Makes it so hard not to cry
And as we say our long goodbye
I nearly do
You’ve been the only thing that’s right
In all I’ve done
Run, Snow Patrol
Efter att ha checkat ut från ett ställe nära beachen för att checka in på ett annat i princip lika nära, men dessutom ännu närmare Dave’s tog jag mig till slut i kragen och fick till ett helt ok pass i gymmet.
Vi bestämde oss för att följa hälsospåret och stanna hemma under lördagskvällen. Tur var väl det, men frågan är om Prinsessan på ärten mår så mycket bättre av det idag..?
Matthias during the night?
Nä, skämt å sido. Matte sprang in i samma matförgiftning som jag själv gjorde i Budapest för ett år sedan och det är fan inte kul någonstans. Konstigt nog åt vi samma mat från roomservice men jag verkar ha klarat mig bra *peppar, peppar*. Kanske piripiri-såsen var för stark för den stora starka björnens mage?
Mattes springande ut och in på toan i kombination med exorcistspyorna gjorde så klart att inte jag heller fick särskilt mycket sömn. När dessutom något grottmongo ringde fel vid 11 på morgonen höll jag på att slå sönder hotelltelefonen.
Yeah, yeah, rätt pigg nu och efter att ha trängts bland en miljon söndagsflanörer och storhandlare på Pick n’ Pay i någon timme, bara för att få fel Samoosas (kyckling var väl ok, men hur svårt ska det vara..?) och ha prickat av Prinsessans inhandlingslista så är jag i alla fall mätt och nöjd.
Sen natt, sent uppvaknande och lång tid i affären gjorde att jag missade den första biten av EPT-Finalbordet i Prag, men vad gör det när Stefan Mattsson fullkomligt slaktar bordet och är stor chippie just nu. Min gissning är att Luca Paganos plats på tronen över mesta pengavinnare på touren inom kort är övertagen av min norrländske vän.
Fortsätt Mata Dåren med mer chips ni andra så har vi snart en svensk EPT-vinnare igen – Go, Go, Go Matzon!
Namaste!
Och tur är väl det, annars hade jag nog skjutit nån när rephelvetet började trassla och jag bröt näst sista varvet av hoppande cirka 7 ggr på 20 reps…
Tog en välförtjänt sovmorgon efter gårdagens halvsena grind och eftersom Dave’s stänger 12 på lördagar blev planen ett snabbt pass där innan en powerwalk längs beacherna i Camps & Clifton…
Hade egentligen tänkt att köra Over Heads Squats idag, men jag har känningar i höger axel som påminner om en gammal skada*. Vuxet nog tog jag beslutet att ”bara” köra rep och mage alltså.
Dagens Träning:
11.33 – ”Annie”, 50/40/30/20/10 reps of:
Time: 8′16 min PR! (-1′09 min)
Yogimeter: 90%
Värmde så klart upp med några enkelhopp och lite DU-teknik, lite irriterande att jag bröt varv 1-3 på exakt det 9:e hoppet..
Tycker jag får till tekniken bra nu med mycket mindre böjda ben, andra och tredje varvet bröts just bara en gång. Fjärde antar jag att tröttheten satte in när jag som sagt bröt i 2:or och 3:or, zzz.
Första gången med ankrade sit-ups och jag sparar tid här helt klart. Dock gjorde det även att skenbensmusklerna blev helt körda redan på varv två. Kommer nog alternera mellan ankrat och fritt i framtiden…
——————–
Vilodag imorrn, och den här gången ska den faktiskt helgas på riktigt!
Lovat mig själv att inte motionera över huvud taget för att va fullt laddad inför nästa träningsvecka på måndag.
Just nu verkar inte rödluvan från norrland så sugen på utgång på grund av brända ögonlock, (wtf!?), men jag vet ju att jag bara behöver slå på ”You’ve lost that loving feeling” från Top Gun så vaknar partygenen i Goose direkt! Frågan är om jag själv är sugen..?
* Axeln då. CrossFitDave kanske kan ge några råd?
För några år sedan fick jag problem med inklämningar under Acroniom i höger axel när jag blev starkare i axlarna, (troligtvis en bursa?), nu upplever jag samma problem. Stretchar mycket mer nu, men det är som en lite molande smärta som är konstant och ökar när jag för armen nedåt/bakåt. Dock ingen smärta i pressar t.ex. (ännu).
Alla råd mottages tacksamt, förutom vila för det vet ni ju att jag inte gör ändå…
Namaste!
Är det något jag trodde att mitt latinamerikanska arv skulle ge mig, förutom ett grymt självförtroende och en utomjordisk dragningskraft på blonda flickor då, så var det ett skyddande pigment.
När 1 timme & 20 minuter i solen är allt som behövs för att jag ska springa runt som ett rödlyse kanske jag måste tänka om..?
Me, after a little more then an hour on the beach, wtf!?
Efter ett ”skönt” pass i gymmet där jag sedan valde att köra både böj och en slaktarmetcon, kände jag mig minst sagt väl tillagad…
Nästan i alla fall. Var sugen på att upprepa ett pass från förra cykeln, men utrustningsbrist gjorde att jag fick modifiera lite.
Började dagen med att ta en ”vanlig” powerwalk runt Camps Bay istället för att klättra i bergen eftersom vi kände oss lite stressade över att nästa boende inte var 100% bekräftat. Mycket riktigt strulade det lite när vi var på plats, men i slutändan löste det sig till det bättre och efter några fler hotellnätter flyttar vi på måndag in i vårt lilla Travellers Room.
”Mr. and Mrs. Chris Oman” ska tydligen bo i ett rum med dubbelsäng, dock 3 minuter från gymmet och lika långt till stranden så jag tror inte att min Fruga klagar…
Dagens Träning:
Warm Up, 500m row, Samson stretch, OHS, Push ups, Sit ups
15.17 – Modified programming from OPT:
Bra teknik rakt igen om tycker jag, men sen missade jag faktiskt frivändningen i sista setet – två ggr!! Vet inte riktigt varför, vikten var inte så tung utan det kändes mest som fokus/teknikmissar. Ändå tyngre vikter än senast så inte helt missnöjd.De tunga Kettlebellsen som jag såg igår tillhörde tydligen Pilatesstudion(!?) som ligger vägg i vägg med gymmet, men Dave skulle kolla om jag inte kan få låna dem framöver. Istället körde jag unilateralt och det var faktiskt rätt kul att försöka fokusera på skiftet mellan händerna vid varje rep. Sist setet både flåsigt och jobbigt för ländryggen…
HSPU körde jag utan ”2 sekunder ner” utan fokuserade bara på att pumpa ut smala sådana, det gick väl ok.
Jag brinner upp inuti! Min tunga är bedövad som av en dåligt riktad tandläkarspruta och eftersom jag inte kan skriva om jag inte kan prata så blir det nog en kort uppdateringspost idag…
I'm finally back where I belong!
Efter ett inte helt smärtfritt dygn på resande fot och ett litet missöde i bostadsbokandet, checkade vi igår äntligen in på ett skönt hotell 50 meter från Camps Bay Beachwalk och för att göra det enkelt för mig att beskriva känslan citerar jag Norrlandsbjörnen efter morgonens Lions Head-bestigning: ”Det här kan vara den bästa morgonen i mitt liv…”.
